Gå till innehållet

Autonoma nervsystemet

2. Vad är det autonoma nervsystemet?#

Det autonoma nervsystemet (ANS) styr kroppens ofrivilliga funktioner: hjärtfrekvens, blodtryck, andning, matsmältning, och svar på stress [G] (Low PA, Mayo Clinic: Clinical Autonomic Disorders 3 uppl. 2018¹). ANS är uppdelat i tre delar:

Sympatiska nervsystemet ("kamp-eller-flykt"): Aktiveras vid stress, fara eller fysisk ansträngning. Höjer hjärtfrekvensen, ökar blodtrycket, vidgar luftvägarna och omfördelar blod till muskler. Noradrenalin är den dominerande transmittorn vid de postganglionära sympatiska ändslut som innerverar blodkärl och hjärta [P] (Goldstein DS, Principles of Autonomic Medicine, NIH Press, 2019²).

Parasympatiska nervsystemet ("vila och smälta"): Bromsar hjärtfrekvensen, sänker blodtrycket och stimulerar matsmältning. Dominerar i vila. Acetylkolin är den dominerande transmittorn, och vagusnerven (kranialnerv X) är dess viktigaste kroppsliga utflöde [G] (AAN Practice Parameter: Evaluation of autonomic disorders, 2011³).

Det enteriska nervsystemet: Styr mag-tarmkanalens funktion och kallas ibland "andra hjärnan". Det innehåller 200–600 miljoner neuroner och kan fungera autonomt även utan förbindelse med CNS, men är normalt samordnat med det parasympatiska utflödet via vagus [P] (Furness JB, Nat Rev Gastroenterol Hepatol 2012⁴).

Autonom reglering vid uppresning#

När vi reser oss upp sjunker cirka 500–1 000 ml blod snabbt ner mot benen och bukhålan p.g.a. tyngdkraften inom de första 10 sekunderna [P] (Wieling et al., Clin Sci 2007⁵). Hos en frisk person kompenserar kroppen omedelbart genom att:

  1. Öka hjärtfrekvensen lätt (5–20 slag/minut – normalvärde enligt konsensus 2011⁶)
  2. Sammandra blodkärlen i benen (vasokonstriktion via sympatikus)
  3. Öka hjärtats slagvolym (via ökad inotropi och baroreflex-medierad justering)

Baroreflexen – den huvudsakliga regulatoriska slingan – har sina receptorer i aortabågen och sinus caroticus och sluts via hjärnstammen (NTS → DMV/CVLM/RVLM) med <1 s latens [P] (Benarroch EE, Neurology 2008⁷).

Vid POTS och OH misslyckas dessa kompensationsmekanismer, med olika konsekvenser beroende på vilken mekanism som sviker (se kap. 3 resp. 4). Vid POTS kompenseras venös poolning med överdriven HR-ökning men bevarat blodtryck; vid OH sviker både vasokonstriktion och HR-respons och blodtrycket faller.

Fördjupning: mätbara markörer för ANS-funktion#

  • Hjärtfrekvensvariabilitet (HRV): frekvens­analys delar sinusarytmin i låg- (LF, 0,04–0,15 Hz) och hög­frekvent (HF, 0,15–0,4 Hz) komponent. HF reflekterar parasympatisk tonus; LF/HF-ratio har kritiserats som sympatikusmarkör och bör inte tolkas mekaniskt [P] (Task Force 1996⁸; Shaffer & Ginsberg, Front Public Health 2017⁹).
  • Mikroneurografi (MSNA): direkt registrering av muskel-sympatiskt nervutflöde; guldstandard för sympatisk aktivitet men invasiv och specialistkrävande.
  • Katekolaminnivåer i plasma: noradrenalin i stående position kan differentiera hyperadrenerg POTS (>600 pg/mL) från andra subtyper.

Fotnoter: 1. Low PA. Clinical Autonomic Disorders, 3 uppl. Lippincott Williams & Wilkins, 2018. [G] 2. Goldstein DS. Principles of Autonomic Medicine, v. 6.0. NIH Press, 2019. [P] (open access) https://www.ninds.nih.gov/sites/default/files/documents/principles-of-autonomic-medicine-v6.pdf 3. England JD, Gronseth GS, Franklin G, et al. Practice Parameter: evaluation of distal symmetric polyneuropathy. Neurology 2011;76:1455–1462 (bakgrundsdokument till AAN autonom utvärderingsstandard). [G] 4. Furness JB. The enteric nervous system and neurogastroenterology. Nat Rev Gastroenterol Hepatol 2012;9:286–294. [P] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22392290/ 5. Wieling W, Krediet CTP, van Dijk N, et al. Initial orthostatic hypotension: review of a forgotten condition. Clin Sci 2007;112:157–165. [P] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17199559/ 6. Freeman R, Wieling W, Axelrod FB, et al. Consensus statement on the definition of orthostatic hypotension, neurally mediated syncope, and the postural tachycardia syndrome. Clin Auton Res 2011;21:69–72. [G] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21431947/ 7. Benarroch EE. The arterial baroreflex: functional organization and involvement in neurologic disease. Neurology 2008;71:1733–1738. [P] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19015490/ 8. Task Force of the ESC and NASPE. Heart rate variability: standards of measurement, physiological interpretation, and clinical use. Circulation 1996;93:1043–1065. [G] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/8598068/ 9. Shaffer F, Ginsberg JP. An overview of heart rate variability metrics and norms. Front Public Health 2017;5:258. [P] https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29034226/